Volonturism och The White Savior.

Nedanför har jag länkat en artikel om volonturism, ett nytt fenomen med en gammal eftersmak. Projects abroad (en av många hemsidor som erbjuder olika sorters volontärresor) beskriver volonturism som,

”A combination of volunteering and tourism, voluntourism is a popular form of international travel that allows you to contribute to sustainable development while exploring a new country and culture.”

Du kan alltså kela med barn på barnhem kanske träffa lejon, sola eller semestra, allt i samma veva, eller varför inte bygga bostäder eller undervisa också när du ändå är igång? Volontärarbetes-hemsidor lovar sol och lek och på köpet kan du känna att du gjort skillnad. Sounds pretty sweet. Gräver man djupare i detta stöter man dock på en mängd problem. Fast det gör man ju i och för sig redan i början också i form av reklam och promo där man ser glada vita ungdomar ”jobba” oftast i sällskap av en massa lyckliga små svarta barn som agerar props. Så från detta kan man redan nu konstatera att det enda icke problematiska med detta är den någorlunda oskyldiga grundtanken. Problemet med denna ”contribute to sustainable development” är inte bara det beroendeförhållande (se Nykolonialism  samt Barnhemsturism i Kambodja) som uppstår över tid utan även det etiska dilemmat i kvalitén på det ”jobb” som utförs.

”Volontärresor handlar om att hjälpa varandra. De som reser är ofta unga personer som lär sig enormt mycket om sig själva och världen.”

– ur artikeln Volonturism en riskfylld verksamhet

Låt oss vända på detta, för att bringa lite perspektiv. Tänk dig att du tar med ditt barn till skolan, hen ska börja 3an idag. Så möts du i dörren av Sofie 18 år som precis tagit studenten från en frisörutbildning. – Hej! Jag söker läraren till klass 3A, säger du. – Japp, det är jag, säger Sofie. – Jag har inget lärarcert eller någon specificerad utbildning i det ämne jag ska lära ut, men jag har välvilja! Sen betalade jag även 11 000kr för att få vara här, fortsätter hon. Absurt eller hur?

Nu tänker du säkert att det är mer av en slags lärarassistans som förväntas av det som volontärarbetar, några extra händer. Måste vara super-roligt att komma till skolan och lära känna en massa nya lärarassistenter och att alltid bygga flyktiga förhållanden då dessa byts ut var 7e vecka. Sen ska vi inte ens gå in på hur resurskrävande och ineffektivt det lär vara att behöva lära upp en ny grupp oerfarna ungdomar så pass frekvent. Enligt KILROYS hemsida, en av de vanligaste hemsidorna man ser annonsera på tex facebook, kan du ansöka om att ”syssla med allt från undervisning till byggarbete”. Inte nog med att denna hemsida kryllar av dessa black babies as props-bilder som jag pratade om, utan det rekommenderar även att du är borta minst 6-8 veckor då ”det tar tid att bygga upp ett förtroende”. Sen lär väl nämnas att informationen om deras volontärarbetes-möjligheter hittar du under ”Upplevelse” fliken, för det är precis vad dom säljer, vad folk köper och vad hela resans faktiska mål är.

Viljan att åka utomlands för att hjälpa, för sin egen utvecklings skull, för meriter eller för att få besöka ett nytt ”exotiskt” land är en fin tanken. Men även ett bra exempel på något som ser ut att komma från oskyldig välvilja, men som lider av ett underliggande inslag av the white savior complex.

”The term white savior, sometimes combined with savior complex to write white savior complex, refers to a white person who acts to help non-white people, with the help in some contexts perceived to be self-serving”

The white savior complex anses vara en modern version av det som uttrycks i dikten ”The White Man’s Burden” (1899) av Rudyard Kipling. Denna dikt användes av imperialister för att rättfärdiga imperialism och kolonisering. Redan i titeln reflekteras diktens överliggande tema av eurocentrisk rasism och västvärldens tro på industrialisering = civilisering.

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Du är alldeles för negativ, folk vill bara hjälpa till!” kanske du tänker nu, såg du att jag skrev 11 000kr någonstans högre upp? Let’s be real here, det handlade aldrig om att hjälpa till egentligen. För om det som volontärarbetar verkligen ville göra var skillnad så skulle det: A) Känna till majoriteten av allt detta jag skriver nu, pga all den research de bör ha gjort i preparation för att veta vad som behöver göras (det vill ju trots allt verkligen göra skillnad). B) Antagligen ha gett pengarna till en organisation som professionellt stationerar ut eller utbildar människor med faktiska kvalifikationer för det jobb som skall utföras, när det inser att deras alternativ är att själva skaffa sig de kvalifikationer som behövs.

Alla som åker är inte vita, men alla som åker har tillräckligt med pengar för att bekosta resan, tillräckligt med komfort i vardagen för att kunna ta tid ur sin vardag för ”nöje” samt möjlighet att jobba utan inkomst. Utvecklingsländer behöver inte fler ”white saviors” som kommer och pillar i deras vardag. Det behöver resurser, man kan kalla det ersättning för det resurser det förlorade när kolonialmakterna kom och beslagtog deras. Dessa resurser är vad som användes för att bekosta västvärldens utveckling och det var ju det som gjorde att dessa länder blev u-länder från början.

Artikel: Volonturism en riskfylld verksamhet

Dikt: The White Man’s Burden

Artikel: Barnhemsturism i Kambodja

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s